EN FUNDERING

Efter att ha halkat och slaskat omkring under min och hundens morgonpromenad,
bestämmer jag mej för att min fyrbenta vän ska vara hemma när jag drar mot metropolens centrum
för att uträtta ärenden.
På väg utför backen i halkan möter jag en man som jag är ytligt bekant med. Han hälsar med att säja:
- är du bara halvklädd idag?
Under en tiondels sekund hinner jag tänka,har jag glömt ta på mej jeansen,vimsig som jag är.
Slänger en blick ner mot mina ben och konstaterar att de i taxformat är klädda i blått.
Tittar upp på mannen med en troligtvis frågande uppsyn,för han säjer med ett leende,
- jaa,men du har ju ingen hund med dej.
Undrar då i mitt stilla sinne,är det jag och hunden, hunden och jag eller är vi ETT?
Antagligen det senare hoppas jag.
Kram på er