Kan man inte alls både ha och vara utan - bara vara utan. I allafall min som består av ormar.
Enligt obekräftad källa lär det bo en i paradiset.Nu har det även flyttat in en i mitt o Chappes skogsparadis.Har tills idag aldrig mött någon krälare där,men nu är det slut på den friden.
Helt plötsligt bara låg den där och bredde ut sej över hela vägen,5m lång och hur tjock som helst.
(i verkligheten var den nog bara 3dm,men det kändes inte så.)Hjärta,hjärna,mage,andning började gå på högvarv och det susade i öronen.Tog ett stadigt tag i nackskinnet på hundstackaren som inte fattade någonting,han ville ju bara kolla lite.........
Funderade säkert i någon hundradels sekund på vad jag skulle göra.Tills jag helt plötsligt hör mej själv vråla STICK med en stämma jag inte kände igen.Läs och häpna det gjorde den Chappe tänkte göra samma sak han blev minst lika rädd.Snabbt kopplade jag Chappe och tog det långa benet före det korta mot bilen.Sätter mej i bilen för att försöka lugna ner kroppen då en tanke slår mej,som den hundmänniska jag är,kanske jag kan bli flockledare även här? Den drog uppenbarligen på mitt kommando.Startar bilen i radion pratar de om vargproblem i Värmland????? Just nu känns det som en fis i rymden att möta en varg. Tror jag. Har bestämt mej för att den där lilla krälande saken INTE
ska få förstöra sommaren i mitt skogsparadis,vi åker dit i morgon igen,så det så...............
Ha det gott bland skogens alla djur för det tänker jag ha.
Du är modig du! Själv tar jag på mig stövlarna när jag ska hänga tvätt osv. Såg du när Hovtuppen (bloggen) hade bild på ormen som höll på krypa in i huset, "halva inne" så att säga. Jag törs inte ha ytterdörren öppen
SvaraRaderaIgår låg det en död huggorm på vägen, orörlig o stel. Kastade in den i skogen.
SvaraRaderaHar haft fobi men numera kan jag titta på de små krypen lite på avstånd. Dock hindrar det inte mej att vara ute i naturen. Tror att det enda sättet är att bemöta rädslan. Fobier är oftast ologiska, såååå HEJA på. Du är modig!!!!
Lycka till o kram Edsätergumman